onsdag 13 februari 2013

Gamla teman kommer tillbaka

Jag tycker det är lite kul att se hur gamla teman och undergenrer kommer tillbaka likt klädmodetrender. Under många år har det varit hart när omöjligt att gräva fram en enda efter katastrofen-roman, men nu väller de in. Det hela började lite smygande med "litterära" romaner som Atwoods Oryx and Crake och McCarthys The Road. När The Road sedan blev stor Hollywoodfilm, bröt det loss på allvar. Vi fick se undergången i ryskt tunnelbaneperspektiv i Dimitri Gluchovskijs Metro-böcker, och det blev till och med en bok som vann både Nebula och Hugopriserna i form av Paolo Bacciagalupis The Wind Up Girl, om vår världs eländiga tillstånd efter vi gjort av med i stort sett all olja.

Efter detta fanns det inga bromsar. Nu väller det in en strid ström av böcker om alla katastrofer man kan tänka sig. Det är alla de klassiska ämnena som kärnvapenkrig, ekologiska katastrofer och ett myller av virus. Ett av de intressantaste virusen stod Justin Cronin för i The Passage. Ett virus som får stora delar av mänskligheten att förvandlas till något som mest liknar vampyrer. Han gör det på ett sätt som gör det hela trovärdigt. Det finns gott om författare som sprider allehanda virus omkring sig, zombievirus är nog det vanligaste, men det är få som gör engagerande litteratur av det. Så där står Cronin ut en smula.

Som man kan se på inläggen från mig och Johan Frick nedan, kom det samtidigt en hel del klassiska efter katastrofen-romaner. En fördel med att läsa klassikerutgivningen är att det oftast är de bra böckerna som återutges.

En annan närliggande genre är dystopin. Inte heller här har det funnits mycket att hitta på flera år, men så kom det plötsligt igång. Här är fältet närmast mer diversifierat än efter katastrofen. Man kan hitta hela skalan från ungdomsserien Hunger Games av Susanne Collins till Ken MacLeods smygande obehagliga Intrusion. Fast denna subgenre tog aldrig riktigt fart på samma sätt som katastrofromanerna.

Ångpunken, som jag skrev om sist, ångar på. Det kommer bara mer och mer. Det har varit aktiviteter som ångpunksbal och det kommer att arrangeras ångpunkskonvent. Det blir allt svårare för oss att placera böckerna i rätt hylla. En del är uppenbara fantasyböcker och en del är typisk SF. Men många blandar friskt i genretillhörigheten, så att tillslut sitter man nästan och singlar slant om var den skall hamna. Även här kan man se massor av nya titlar parallellt med återutgivning av klassikerna.

Glenn Petersen