Härom
året var det många som frågade mig om vad nästa trend skulle bli efter
vampyrer och zombisar. Änglar i olika former var något som förlagen
hoppades på och försökte promota efter bästa förmåga. Det var dock en
trend som aldrig fick luft under vingarna (förlåt). Mycket för att det
just var en förlagsskapad trend. Det var inte något skapat av fansen,
och det var inget som en massa författare brann för att skriva om.
Följaktligen blev det relativt sett få författare som skrev
änglafantasy. Det finns inte heller så många riktigt bra författare inom
denna subgenre. En handfull habila krafter håller fortfarande fanan
högt, men som genre börjar den redan marginaliseras.
En annan subgenre som länge har opererat under radarn har dock större
förutsättningar att bli ett fenomen även här i Sverige: Steampunk. Här
finns allt jag saknar i det ovanstående: hängivna fans, en mängd duktiga
författare, och man har redan hängt med länge, så man är inte beroende av någon hype. Att definiera Steampunk har aldrig varit lätt. Redan från början var det ett spretigt innehåll i det som kallades Steampunk. Oftast är handlingen förlagd till ett alternativt viktorianskt samhälle där tekniken har utvecklats inom ramarna för ångkraft, urverk och liknande. Samhälle och mode är kvar på viktoriansk nivå med korsetter, frockcoats och uniformer.
Redan 1987 skickade författaren K W Jeter ett brev till tidskriften
Locus, tillsammans med sin roman Morloc Night från 1979, där han
föreslog att man skulle kalla det han och författare som James Blaylock
och Tim Powers skrev då, för Steampunk. Termen verkar ha fått
riktig fart när William Gibson och Bruce Sterling kom med sin bok The Difference Engine 1990. De var ju båda kända som upphovsmän till
Cyberpunken, och när de nu skrev en sf-roman förlagd till ett
alternativhistoriskt viktorianskt England, så var ju referenserna
glasklara.
På senare tid tycker jag mig ha märkt allt tydligare tendenser till att
det är en sakta växande trend här i Sverige. Allt fler tongivande fans
propagerar för genrens förträfflighet, och då det även i utlandet är en
växande trend, så får vi in allt mer Steampunk på hyllorna i
SF-bokhandeln, så det är lätt att guida nyblivna fans rätt bland
ångdrivna robotar och luftskepp. Man kan även notera att många äldre
verk har kommit i nytryck, t.ex. den tidigare nämnde K W Jeter, som
förutom Morlock Night också skrev Infernal Devices, har fått se sina
böcker återutgivna. Gibson/Sterlings bok har faktiskt funnits i tryck
mest hela tiden och nu har den kommit i en SF Masterworks-utgåva.
Det
har också dykt upp en hel del nya lovande förmågor, t.ex. Cherie
Priest, som skriver på serien Clockwork Century, som i skrivande stund
är uppe i tre relativt fristående delar av planerade fyra. Även
väletablerade författare som Alistair Reynolds har provat på lite
steampunkdoftande äventyr i Terminal World. En visserligen avlägsen
framtid, men ändå med luftskepp och anakronistiska maskiner. Den
avlägsna framtiden gör att han kan skapa en mystisk värld, där
luftskeppen är självklara och rimliga alternativ att transportera sig
med, samtidigt som man flyger över gamla kraschade rymdskepp.
Steampunken
är en subgenre som kan dra åt vilka märkliga håll som helst. De kan
vara relativt hård sf i en alternativhistorisk värld som Priests böcker,
och det kan vara med starka drag av fantasy som Gail Carrigers böcker, där
vampyrer inte är något främmande inslag. Det som gör det hela till
Steampunk vekar snarast vara en slags estetisk och stilistisk hållning.
En annan sak som kan göra det än svårare att dra gränser är att det kan
förekomma steampunk-inslag i böcker som i övrigt inte har med den
subgenren att göra. Ta t.ex. The Cassini Division av Ken MacLeod, i en
för övrigt ren hård sf-roman förekommer Charles Babbages kugghjulsdrivna
datorer som ett bärande element i berättelsen, men all ång-estetik
lyser med sin frånvaro, så jag tror inte att ens den mest entusiastiske
fan skulle räkna in den boken i sin kanon.
När nu Gail Carriger kommer på svenska, så kan man kanske hoppas på att det sätter fart på en trend?
-Glenn Petersen
